Badgers Drift

2020-04-17

Nu får man rycka åt sej det som kan glädja en.
Väldigt många steglitser här. Varje gång jag ser ut från diskbänksfönstret: drama.
Småfågelsdrama.
Tänkt på katt.
Nån sa att jag borde skaffa hund.
Jag vet inte. Katt kan få corona hör jag.
Det finns en hund här uppe i Svinaberga by som verkligen borde ha fått ett frimärke. Nån slags engelsk terrier. Men jag ser: det där är Buddha. Han bara går där och är där och om jag åker bil där eller om folk jobbar där eller om folk är där för ”köpcentret”, en gård, mycket fin, så går denna lurviga lilla hund bara lugnt och glor på allt.
KAN faktiskt vara en Buddha-inkarnation, eller så kanske vi ska bli som hunden, som heter Ludde.
Allt med fåglar för mej, är vackert. Ni kanske inte bryr er, men: det vilda som kommer nära är ändå som ett slags svar på vilka vi en gång var, och är nu. Såg två tranor spatsera på åkern i morse.
Här flygs ett och annat över, jag menar flygtrafik, jag har en app som jag gillar, jag vill se vilka flyg som flyger över just HÄR på den här lilla slutudden av åsen som tvärsar Skåne.
Tyvärr, men såklart, rätt så tyst.
Mest fraktflyg. Från somewhere to everywhere.
Förmodligen fulla av spioner.
Haha. Som man ofta säjer numera, med vetskap om att Haha inte riktigt håller.

Kolla på bilden.
När jag var en ung dum men om jag så får säja det, inte idiotisk man, 17, mötte jag en man, ung, två år äldre, vars far var en, det visste jag ju inte då, fantastisk fotograf, en slags fotografiens Picasso, kanske.
Kolla bilden.
Den första tagna bilden av en människa.
1838.
Jag tänker inte räkna.
Men det känns så djupt underbart skrämmande sen.
Bellman dog just.
Är inte vår tid, den vi har, besynnerlig?

Här: allt: skriker Blomning! Österlenslandskapet ropar högt, naturen VILL!
Rapsen vill, 2 veckor innan Valborg.
Det är torrt. Vägen dammar.

Man får…läsa. Jag har svårt med mina rutiner nu.
Allt är faktiskt, lite piss.
Karta och kompass stämmer inte.

Om jag kunde kyssa alla brudar, och herrar, och läkare och allihop där, som jag lärde känna när jag var i den världen i min ungdom så skulle jag: men jag hälsar.
Hälsar och säjer: mindre övertid, mer i lön! Inte bara nu i den här Galna Puckeln, också SEN!
Ska jag RASA ur mej dom ord jag har?
Nej.
Jag tror att vi har levt i en tid av nyliberal Romantik. Nu skulle jag vilja bli genuint socialdemokratisk igen,

Men där stoppar jag.

Fick ett underbart brev från Australien idag, skickat till mej. Hon och hennes man tror inte att vi vet att det brunnit.
Vi vet.

Vi får inte glömma klimatskiten efter det här.

Jag tänker inte hemfalla åt kristligt flockbeteende.
För mej är Expressens Joel Halldorf en slags nutida Savonarola.
Det leendet som han uppvisar på Expressens k-sida ekar genom historien.
Han är ute efter något som han vill applicera på vår kanske förvirrande men underbart dokumenterade sekulariserade värld.
Man bör, som jag ser det, alltid mkt noga se upp med vilka hårt drivna flockar man följer, vilka dom än månde vara.

Låt oss begränsa oss till vad vi måste orka med.

Piss i öknen svettas snabbt bort. Efter karavanen i ni vet vilken Dal.

Även den här gången.

Ulf